En lekmans klagosång

Det snackas mycket om vilken som är den bästa ligan i världen. Många förespråkar spanska ligan då den bjuder på många mål, skönspel och öppna matcher. Andra, som jag själv, föredrar PL med dess fysiska spel, täta matcher och lite jämnare guldstrid. Det finns även de i min vänskapskrets som helst av allt ser på den italienska ligan. Givetvis borde även de tyska och franska högsta divisionerna räknas in när man pratar om den "bästa" ligan i världen.

Om man vill göra det enkelt för sig räcker det kort och gott att kora det landet som CL-vinnaren kommer ifrån. De har ju uppenbart den bästa klubben i Europa, och då hela världen... Det går även att jämföra hur många av de stora världsstjärnorna som huserar i olika ligor. Väljer man detta tankesätt så kapas antalet tävlande ligor ner till i stort sett två. Den spanska och den engelska. Här finns flest av de högst betalda spelarna, här finns de största namnen och här finns även de största namnen när det kommer till klubbar.

Att ranka en liga är som ni märker väldigt svårt, därför tänker jag göra min egen helt opartiska bedömning.

1. Premier Leauge. En stjärnflykt har förekommit de senaste åren, balansen mellan ut och inflyttning har dock jämnats ut i och med Man Citys spenderande. Ligan håller en hyfsad jämnhet mellan lagen. Visst, det finns tre-fyra lag som alltid är i toppen, sex-sju lag som nästan alltid är i skiktet under och några som alltid slåss för att undvika nerflyttning. Det som gör att jag anser PL som jämnare och därför bättre än övriga konkurrenter är det faktum att alla kan slå alla plus att siffrorna oftast är hyfsat jämna. Ingen är totalt överlägsen någon annan. Med undantag för säsongens inledning ska kanske tilläggas.

2. La Liga. Serien har två av fotbollsvärldens största namn i Barcelona och Real Madrid. Bakom dem har det varit väldigt väldigt tunt de senaste säsongerna. I år verkar dock Valenica ha rest sig ur den ekonomiska kris som tyngt klubben de senaste åren och bestämt sig för att bjuda upp elefanterna till dans. Återstår att se om de orkar hela vägen. Precis som jag skrev i inledningen pratas det ofta om fint spel och mycket mål när La liga kommer på tapeten. Vad som nästan alltid glöms bort är dåligt motstånd, icke existerande försvar och domare som mer än gärna viftar med kort och dömer straff.

3. Bundesliga. Listans stora knall måste ändå vara valet av Tyska ligan. NU ska jag förklara varför, tror jag. Vi kan börja med att de hade ett lag i vårens Cl-final. Tyskland tog sig även hela vägen till ett VM-brons med laget enbart bestående av spelare från det inhemska seriesystemet. Bundesliga har dessutom ett av Europas högsta publiksnitt samt en läktar- och klubbkultur nästan helt befriad från utländska bolag och turister. Något som måste anses som enbart positivt. Minuset är att tyskarna haft svårt att knyta till sig de stora stjärnornas och medias intresse. Men vem vet, det kanske blir ändring på även det.

4. Serie A. Stjärnglansen och skönspelet som den Italienska ligan en gång var känd för har sedan länge försvunnit. Kvar finns ett gäng ålderstigna stjärnor samt de b-stjärnor som inte platsar i Spanien eller England. Skandaler av olika slag har även de satt sina spår på den Italienska fotbollsvärlden. Arenor gapar tomma och fansen har vänt sin kärlek till hat och våld. Framtiden ser inte mycket ljusare ut så någon upphämtning lär vi inte vara med inom de närmaste åren.

5. Ligue 1. I brist på motstånd finner vi den Franska ligan på en femteplats. Som en enda stor talangfabrik har Ligue 1 försett topp fyra med storstjärnor i flera år. Pengar och stjärnglans saknas i den egna ligan så de lovande spelarna sticker så fort tillfälle ges.


Så där. Nu har ni fått min egna högst opartiska ranking av Europas fem bästa ligor. Hoppas ni inte håller med mig, skulle bli besviken om så vore fallet.