Head to head
Det snackas mycket om vilken som är den bästa ligan i världen. Många förespråkar spanska ligan då den bjuder på många mål, skönspel och öppna matcher. Andra, som jag själv, föredrar PL med dess fysiska spel, täta matcher och lite jämnare guldstrid. Det finns även de i min vänskapskrets som helst av allt ser på den italienska ligan. Givetvis borde även de tyska och franska högsta divisionerna räknas in när man pratar om den "bästa" ligan i världen.
Om man vill göra det enkelt för sig räcker det kort och gott att kora det landet som CL-vinnaren kommer ifrån. De har ju uppenbart den bästa klubben i Europa, och då hela världen... Det går även att jämföra hur många av de stora världsstjärnorna som huserar i olika ligor. Väljer man detta tankesätt så kapas antalet tävlande ligor ner till i stort sett två. Den spanska och den engelska. Här finns flest av de högst betalda spelarna, här finns de största namnen och här finns även de största namnen när det kommer till klubbar.
Att ranka en liga är som ni märker väldigt svårt, därför tänker jag göra min egen helt opartiska bedömning.
1. Premier Leauge. En stjärnflykt har förekommit de senaste åren, balansen mellan ut och inflyttning har dock jämnats ut i och med Man Citys spenderande. Ligan håller en hyfsad jämnhet mellan lagen. Visst, det finns tre-fyra lag som alltid är i toppen, sex-sju lag som nästan alltid är i skiktet under och några som alltid slåss för att undvika nerflyttning. Det som gör att jag anser PL som jämnare och därför bättre än övriga konkurrenter är det faktum att alla kan slå alla plus att siffrorna oftast är hyfsat jämna. Ingen är totalt överlägsen någon annan. Med undantag för säsongens inledning ska kanske tilläggas.
2. La Liga. Serien har två av fotbollsvärldens största namn i Barcelona och Real Madrid. Bakom dem har det varit väldigt väldigt tunt de senaste säsongerna. I år verkar dock Valenica ha rest sig ur den ekonomiska kris som tyngt klubben de senaste åren och bestämt sig för att bjuda upp elefanterna till dans. Återstår att se om de orkar hela vägen. Precis som jag skrev i inledningen pratas det ofta om fint spel och mycket mål när La liga kommer på tapeten. Vad som nästan alltid glöms bort är dåligt motstånd, icke existerande försvar och domare som mer än gärna viftar med kort och dömer straff.
3. Bundesliga. Listans stora knall måste ändå vara valet av Tyska ligan. NU ska jag förklara varför, tror jag. Vi kan börja med att de hade ett lag i vårens Cl-final. Tyskland tog sig även hela vägen till ett VM-brons med laget enbart bestående av spelare från det inhemska seriesystemet. Bundesliga har dessutom ett av Europas högsta publiksnitt samt en läktar- och klubbkultur nästan helt befriad från utländska bolag och turister. Något som måste anses som enbart positivt. Minuset är att tyskarna haft svårt att knyta till sig de stora stjärnornas och medias intresse. Men vem vet, det kanske blir ändring på även det.
4. Serie A. Stjärnglansen och skönspelet som den Italienska ligan en gång var känd för har sedan länge försvunnit. Kvar finns ett gäng ålderstigna stjärnor samt de b-stjärnor som inte platsar i Spanien eller England. Skandaler av olika slag har även de satt sina spår på den Italienska fotbollsvärlden. Arenor gapar tomma och fansen har vänt sin kärlek till hat och våld. Framtiden ser inte mycket ljusare ut så någon upphämtning lär vi inte vara med inom de närmaste åren.
5. Ligue 1. I brist på motstånd finner vi den Franska ligan på en femteplats. Som en enda stor talangfabrik har Ligue 1 försett topp fyra med storstjärnor i flera år. Pengar och stjärnglans saknas i den egna ligan så de lovande spelarna sticker så fort tillfälle ges.
Så där. Nu har ni fått min egna högst opartiska ranking av Europas fem bästa ligor. Hoppas ni inte håller med mig, skulle bli besviken om så vore fallet.
Om man vill göra det enkelt för sig räcker det kort och gott att kora det landet som CL-vinnaren kommer ifrån. De har ju uppenbart den bästa klubben i Europa, och då hela världen... Det går även att jämföra hur många av de stora världsstjärnorna som huserar i olika ligor. Väljer man detta tankesätt så kapas antalet tävlande ligor ner till i stort sett två. Den spanska och den engelska. Här finns flest av de högst betalda spelarna, här finns de största namnen och här finns även de största namnen när det kommer till klubbar.
Att ranka en liga är som ni märker väldigt svårt, därför tänker jag göra min egen helt opartiska bedömning.
1. Premier Leauge. En stjärnflykt har förekommit de senaste åren, balansen mellan ut och inflyttning har dock jämnats ut i och med Man Citys spenderande. Ligan håller en hyfsad jämnhet mellan lagen. Visst, det finns tre-fyra lag som alltid är i toppen, sex-sju lag som nästan alltid är i skiktet under och några som alltid slåss för att undvika nerflyttning. Det som gör att jag anser PL som jämnare och därför bättre än övriga konkurrenter är det faktum att alla kan slå alla plus att siffrorna oftast är hyfsat jämna. Ingen är totalt överlägsen någon annan. Med undantag för säsongens inledning ska kanske tilläggas.
2. La Liga. Serien har två av fotbollsvärldens största namn i Barcelona och Real Madrid. Bakom dem har det varit väldigt väldigt tunt de senaste säsongerna. I år verkar dock Valenica ha rest sig ur den ekonomiska kris som tyngt klubben de senaste åren och bestämt sig för att bjuda upp elefanterna till dans. Återstår att se om de orkar hela vägen. Precis som jag skrev i inledningen pratas det ofta om fint spel och mycket mål när La liga kommer på tapeten. Vad som nästan alltid glöms bort är dåligt motstånd, icke existerande försvar och domare som mer än gärna viftar med kort och dömer straff.
3. Bundesliga. Listans stora knall måste ändå vara valet av Tyska ligan. NU ska jag förklara varför, tror jag. Vi kan börja med att de hade ett lag i vårens Cl-final. Tyskland tog sig även hela vägen till ett VM-brons med laget enbart bestående av spelare från det inhemska seriesystemet. Bundesliga har dessutom ett av Europas högsta publiksnitt samt en läktar- och klubbkultur nästan helt befriad från utländska bolag och turister. Något som måste anses som enbart positivt. Minuset är att tyskarna haft svårt att knyta till sig de stora stjärnornas och medias intresse. Men vem vet, det kanske blir ändring på även det.
4. Serie A. Stjärnglansen och skönspelet som den Italienska ligan en gång var känd för har sedan länge försvunnit. Kvar finns ett gäng ålderstigna stjärnor samt de b-stjärnor som inte platsar i Spanien eller England. Skandaler av olika slag har även de satt sina spår på den Italienska fotbollsvärlden. Arenor gapar tomma och fansen har vänt sin kärlek till hat och våld. Framtiden ser inte mycket ljusare ut så någon upphämtning lär vi inte vara med inom de närmaste åren.
5. Ligue 1. I brist på motstånd finner vi den Franska ligan på en femteplats. Som en enda stor talangfabrik har Ligue 1 försett topp fyra med storstjärnor i flera år. Pengar och stjärnglans saknas i den egna ligan så de lovande spelarna sticker så fort tillfälle ges.
Så där. Nu har ni fått min egna högst opartiska ranking av Europas fem bästa ligor. Hoppas ni inte håller med mig, skulle bli besviken om så vore fallet.
Trevliga rykten och annat smått & gott
Vad vore en vecka utan rykten från världens bästa liga? Hur tråkig som helst säger jag.
Vi börjar direkt med nyheten om att Pool och Everton på nytt funderar på att bygga sig en ny och fin arena, ja en gemensam då vill säga. Personligen har jag inget emot det hela, det finns många exempel på lag som delar arena utan några som helst problem, Milan och Inter är de mest namnkunniga. Vad som dock är helt ok för mig är inte helt ok i norra England. Återstår att se om fansens ilska mot de amerikanska ägarna kommer piskas upp ytterligare.
Lucas Leiva ryktas på nytt vara på väg bort från klubben. För oss som följt honom sen hans ankomst skulle denna nyhet mottas med största glädje. En sämre spelare är svår att hitta i dagens trupp, kanske har han konkurrans från Poulsen, men det är nog knappt.
En annan inte fullt så rolig transfer-nyhet är den som gamle trotjänaren McManaman kommer med denna tisdag. Gode Mac påstår sig veta att Torres och Gerrard kommer lämna Pool snabbast möjligt ifall klubben inte lyckas med målet att återta sin Cl plats. Ryktet känns inte helt hämtat ur luften och i ärlighetens namn skulle det inte vara helt fel att casha in på Torres ifall hans form fortsätter att vara så härligt katastrofal som den är nu.
Kvällens känga delas återigen ut till Benitez. Jag börjar bli mer och mer övertygad om att spanjoren inte alls kan något om fotboll utan bara har haft tur under hela sin karriär. Att jag åter kommit in på dessa tankar beror på att jag nyss såg ett sammandrag från Reals match, i sammandraget slog Alonso en öppnande djupledspass med en sådan precision att jag nästan tappade hakan. Nytt vatten föll då på min kvar om att Alonso var den spelare som klubben aldrig borde gjort sig av med. Att han tillslut lämnade oss olycklig och sur har vi Benitez att tacka för. Dennes mobbing och försök att bli av med Alonso gjorde spelare så upprörd att det inte fanns några möjligheter att reparera skadan och då behålla honom. Så tack Benitez för att du sköt oss i sank och sen lämnade den sjunkande skutan.
Vi börjar direkt med nyheten om att Pool och Everton på nytt funderar på att bygga sig en ny och fin arena, ja en gemensam då vill säga. Personligen har jag inget emot det hela, det finns många exempel på lag som delar arena utan några som helst problem, Milan och Inter är de mest namnkunniga. Vad som dock är helt ok för mig är inte helt ok i norra England. Återstår att se om fansens ilska mot de amerikanska ägarna kommer piskas upp ytterligare.
Lucas Leiva ryktas på nytt vara på väg bort från klubben. För oss som följt honom sen hans ankomst skulle denna nyhet mottas med största glädje. En sämre spelare är svår att hitta i dagens trupp, kanske har han konkurrans från Poulsen, men det är nog knappt.
En annan inte fullt så rolig transfer-nyhet är den som gamle trotjänaren McManaman kommer med denna tisdag. Gode Mac påstår sig veta att Torres och Gerrard kommer lämna Pool snabbast möjligt ifall klubben inte lyckas med målet att återta sin Cl plats. Ryktet känns inte helt hämtat ur luften och i ärlighetens namn skulle det inte vara helt fel att casha in på Torres ifall hans form fortsätter att vara så härligt katastrofal som den är nu.
Kvällens känga delas återigen ut till Benitez. Jag börjar bli mer och mer övertygad om att spanjoren inte alls kan något om fotboll utan bara har haft tur under hela sin karriär. Att jag åter kommit in på dessa tankar beror på att jag nyss såg ett sammandrag från Reals match, i sammandraget slog Alonso en öppnande djupledspass med en sådan precision att jag nästan tappade hakan. Nytt vatten föll då på min kvar om att Alonso var den spelare som klubben aldrig borde gjort sig av med. Att han tillslut lämnade oss olycklig och sur har vi Benitez att tacka för. Dennes mobbing och försök att bli av med Alonso gjorde spelare så upprörd att det inte fanns några möjligheter att reparera skadan och då behålla honom. Så tack Benitez för att du sköt oss i sank och sen lämnade den sjunkande skutan.
The show must go on
Ännu en helg har passerat i ett rasande tempo. Givetvis bjöd helgen på fotboll av toppklass då Pool tog emot Sunderland hemma på Anfield. En på pappret svår match visade sig vara ännu svårare i verkligheten. Efter vad som kan ha varit ett av senaste årens konstigaste mål tappade Pool precis som vanligt både initiativ och allt spel. Vändingen kom först när den gode Hodgson övergav det av mig så bespottade 4-5-1 för att i stället spela med två forwards. Det är fortfarande väldigt oroväckande att försvaret ser ut som ett gäng yra höns samt att vi med Poulsen på banan inte har någon som helst kontroll över mittfältet.
Om den här säsongen inte ska bli den sämsta på många många år måste det till en förändring. Mot "sämre" lag som Sunderland tror jag lösningen är 4-4-2. Det går inte föra en match och låsa fast bollen med en ensam isolerad forward. Det har bevisats i snart en och en halv säsong. Återstår att se om Hodgson också inser samma sak.
Några ljuspunkter från en annars mörk helg måste vara Arsenals och Chelseas förluster samt att United bara fick 2-2 mot Bolton. Kul att det kan svänga lite även i PL. På andra håll i Europa lyckades krislagen Roma, Milan och Juventus alla plocka tre poäng.
Det blåser snålt på toppen
Mitt kära Pool har inlett säsongen skakigt för att uttrycka sig milt. Mannen som allas blickar riktas mot är ju självfallet vår käre kapten och ledare Roy Hodgson. Sen förlusten mot Northhampton har det skrivits spaltmeter världen runt om krisen Pool befinner sig i. Personen som oftast pekas ut som boven i dramat är ju självfallet tränaren. Vad som sällan nämnts är truppen och dess kvalité, en trupp som vår käre tränare fått ärva av Benitez.
När Hodgson anlände för ett par månader sedan sades det att alla våra stora namn var på väg bort. Vid sommarens slut hade endast Macherano lämnat och istället ersatts av en enligt mig mycket bättre spelare i form av Meireles. Visst, viss kritik kan riktas mot Hodgson att han inte fått laget att producera mer framåt än vad de hitills gjort. Spelidén 4-5-1 med Gerrard som understöd till Torres fungerade bra när Benitez införde den, nu är det sönderläst och Torres har blivit ett allt för enkelt byte för ligans alla mittbackspar. En ljusglimt dök dock upp i söndagens förlust mot United, även om vi under slutminuterna släppte in 3-2 såg spelet betydligt bättre ut med den 4-4-2 som lyckades hämta upp till 2-2. Jag kan erkänna att Ngog kanske inte är det bästa understöd Torres kan få, de är för lika i sitt spelsätt. Vad jag dock efterfrågar eller till och med kräver är att Hodgson spelar Torres/Kuyt tillsammans på topp. Holländaren är en slitvarg och målskytt utan dess like, att han förpassats till högerkanten är väldigt beklagligt.
Till dagens match skulle jag vilja se följande uppställning:
När Hodgson anlände för ett par månader sedan sades det att alla våra stora namn var på väg bort. Vid sommarens slut hade endast Macherano lämnat och istället ersatts av en enligt mig mycket bättre spelare i form av Meireles. Visst, viss kritik kan riktas mot Hodgson att han inte fått laget att producera mer framåt än vad de hitills gjort. Spelidén 4-5-1 med Gerrard som understöd till Torres fungerade bra när Benitez införde den, nu är det sönderläst och Torres har blivit ett allt för enkelt byte för ligans alla mittbackspar. En ljusglimt dök dock upp i söndagens förlust mot United, även om vi under slutminuterna släppte in 3-2 såg spelet betydligt bättre ut med den 4-4-2 som lyckades hämta upp till 2-2. Jag kan erkänna att Ngog kanske inte är det bästa understöd Torres kan få, de är för lika i sitt spelsätt. Vad jag dock efterfrågar eller till och med kräver är att Hodgson spelar Torres/Kuyt tillsammans på topp. Holländaren är en slitvarg och målskytt utan dess like, att han förpassats till högerkanten är väldigt beklagligt.
Till dagens match skulle jag vilja se följande uppställning:
Reina
Johnson Skrtl Agger Konchesky
Cole Gerrard Meireles Pacheco
Torres Kuyt
Johnson Skrtl Agger Konchesky
Cole Gerrard Meireles Pacheco
Torres Kuyt
Som några kanske noterar finns Liverpool-sonen Carragher inte med, jag ska förklara varför. Carra må vara en av två egna produkter i startelvan, Carra må ha hjärta och passon för klubben, Carra kanske kämpar 100 minuter per match MEN han är inte den stabile mittback ett lag med CL-ambition behöver. Det är mer än en gång per match vår käre mittback går bort sig , mer än en gång han inte hänger med i vändningarna, otaliga är de straffar han orsakat för det egna laget de senaste åren. Tyvärr är det svårt som Liverpoolsupportrar att inse att den gamle trotjänarens bäst före datum har passerats.
Benitez fick mycket kritik under sin tid över att vår offensiv var för tunn. Det medförde att spanjoren varje sommar investerade alla sina pengar i nya offensiva krafter. Som resultat av detta agerande står vi nu med en backlinje som inget lag i ligan är rädda för att möta. Det kombinerat med ett anfall som består av en ensam forward av toppklass medför resultaten vi nu tvingas se vecka efter vecka.
Benitez fick mycket kritik under sin tid över att vår offensiv var för tunn. Det medförde att spanjoren varje sommar investerade alla sina pengar i nya offensiva krafter. Som resultat av detta agerande står vi nu med en backlinje som inget lag i ligan är rädda för att möta. Det kombinerat med ett anfall som består av en ensam forward av toppklass medför resultaten vi nu tvingas se vecka efter vecka.
Nr #1
Jadå. Precis som väntat kom årets första uttåg ur en turnering igår kväll. Efter 2-2 vid full tid föll ett ungt och oerfaret Pool på straffar mot Northampton. Ska tilläggas att gästerna i vanliga fall håller till i League One, dvs division tre. Bra där Pool.
Ja du...
Länge sedan det skrevs något här. Brist på inspiration får vara ursäkten.
Tänkte försöka samanfatta lite hur det har sett ut såhär långt i PL. Kan börja där jag lämnade förra gången, dvs med den gode Arsene Wenger. Hans Arsenal har sedan inledningen mot Pool trummat på och ligger precis som väntat i toppen av tabellen. Något annat som också är precis som väntat är att Wenger fortsatt gnälla lika fint som alltid. Senast nu i helgen tyckte den gode herrn att vissa av fotbollens regler inte borde gälla hans egna spelare. I matchen mot Sunderland fick Arsenal endast med sig en poäng, en klar missräkning. Vad som blev en ännu större missräkning var Alexander Songs helt korrekta utvisningen. Efter att ha dragit på sig ett gult kort fortsatte den gode Song glatt att spela som innan fram tills det att han helt regelvidrigt stängt en motståndare som precis inlett en kontring. Här kommer då helgens första skämt, det då Wenger uppriktigt ifrågsätter varför hans spelare fått kort för en sådan skitsak. Enligt både mig och regelboken ska spelförstörande handlingar belönas med fina gula kort, även om det är ett andra gula. Matchens andra upprörande händelse var domarens tillägg på 5 minuter. Fjärdedomaren hade tydligen aviserat 4 minuters tillägg, något som överskreds och sedan resulterade i 1-1. Vad den gode Wenger säkerligen glömmer är att hans Arsenal precis som de andra storlagen allt som oftast förfördels av ligans domare. Att gnälla när sådant slår tillbaka mot än själv är bara korkat.
Nog om Wenger, vi går vidare mot mer viktiga händelser. Eller ja, viktiga och viktiga. Liverpool har som de flesta kanske skadeglatt noterat inlett ligaspelat väldigt darrigt. 5 inspelade poäng på lika många matcher är inte särskilt imponerande för en klubb som förväntas vara med och kriga i toppen. Det som varit mest påtagligt under Hodgsons regerande är bristen på mål. Ett ganska långsamt anfallsspel har renderat i endast fyra gjorda mål, inte helt okej. Ska kanske till Pools försvar sägas att de b la mött Arsenal, United och City.
Vad som är solklart inför kommande matcher är dock att vårt fina 4-5-1 borde skortas till förmån för ett mer offensivt 4-4-2 där Torres kan få understöd av Ngog. Som läget är nu blir Torres med understöd oftast isolerade i ett ingemansland där allt han får att jobba med är illa slagna långbollar från försvaret.
Som avslutning på dagens tankar finns ett litet tips för alla som gillar att besöka arenor runt om i världen. Var i förra veckan på match i Åtvidaberg, närmare bestämt på anrika Kopparvallen. Arenan ligger väldigt fint mellan lummiga träd och en liten å. Vill man dessutom bjudas på småklubbsunderhållning kan ett besök varmt rekomenderas. Har aldrig varit stoltare över att vara från Östergötland.
Tänkte försöka samanfatta lite hur det har sett ut såhär långt i PL. Kan börja där jag lämnade förra gången, dvs med den gode Arsene Wenger. Hans Arsenal har sedan inledningen mot Pool trummat på och ligger precis som väntat i toppen av tabellen. Något annat som också är precis som väntat är att Wenger fortsatt gnälla lika fint som alltid. Senast nu i helgen tyckte den gode herrn att vissa av fotbollens regler inte borde gälla hans egna spelare. I matchen mot Sunderland fick Arsenal endast med sig en poäng, en klar missräkning. Vad som blev en ännu större missräkning var Alexander Songs helt korrekta utvisningen. Efter att ha dragit på sig ett gult kort fortsatte den gode Song glatt att spela som innan fram tills det att han helt regelvidrigt stängt en motståndare som precis inlett en kontring. Här kommer då helgens första skämt, det då Wenger uppriktigt ifrågsätter varför hans spelare fått kort för en sådan skitsak. Enligt både mig och regelboken ska spelförstörande handlingar belönas med fina gula kort, även om det är ett andra gula. Matchens andra upprörande händelse var domarens tillägg på 5 minuter. Fjärdedomaren hade tydligen aviserat 4 minuters tillägg, något som överskreds och sedan resulterade i 1-1. Vad den gode Wenger säkerligen glömmer är att hans Arsenal precis som de andra storlagen allt som oftast förfördels av ligans domare. Att gnälla när sådant slår tillbaka mot än själv är bara korkat.
Nog om Wenger, vi går vidare mot mer viktiga händelser. Eller ja, viktiga och viktiga. Liverpool har som de flesta kanske skadeglatt noterat inlett ligaspelat väldigt darrigt. 5 inspelade poäng på lika många matcher är inte särskilt imponerande för en klubb som förväntas vara med och kriga i toppen. Det som varit mest påtagligt under Hodgsons regerande är bristen på mål. Ett ganska långsamt anfallsspel har renderat i endast fyra gjorda mål, inte helt okej. Ska kanske till Pools försvar sägas att de b la mött Arsenal, United och City.
Vad som är solklart inför kommande matcher är dock att vårt fina 4-5-1 borde skortas till förmån för ett mer offensivt 4-4-2 där Torres kan få understöd av Ngog. Som läget är nu blir Torres med understöd oftast isolerade i ett ingemansland där allt han får att jobba med är illa slagna långbollar från försvaret.
Som avslutning på dagens tankar finns ett litet tips för alla som gillar att besöka arenor runt om i världen. Var i förra veckan på match i Åtvidaberg, närmare bestämt på anrika Kopparvallen. Arenan ligger väldigt fint mellan lummiga träd och en liten å. Vill man dessutom bjudas på småklubbsunderhållning kan ett besök varmt rekomenderas. Har aldrig varit stoltare över att vara från Östergötland.
Fönstret stängt
Igår stängde transferfönstret för de engelska lagen. Pool köpte precis som väntat Konchesky och Meireles men misslyckades med att hitta en ny anfallare att avlasta Torres med. Spelare som försvunnit är Plessis och El-Zahr till Grekland samt Insua till Turkiet. El-Zahr och Insua kommer dock åter nästa sommar då de bara lånades ut.
Transferfönstrets stora vinnare måste ändå Spurs ses som, de lyckades i elfte timmen knipa åt sig Van der Vart från Real. En spelare som gärna sett i en snygg rödtröja istället.
I och med att fönstret stängde kom en av de meningslösa helger fylld av landskamper närmare. I Sverige skrivs det spaltmeter om en viss anfallare från Rosengård. Precis som vanligt. För oss med intresse för riktig fotboll vänds blickarna mot de brittiska öarna och de tre lejonen. Cappelo har efter Englands fiaskoartade Vm en hel del att styra med, dels ska han vinna över spelarna igen. Dels ska han få hemma opinonen att tro på honom. Två saker som inte är helt enkla på öriket i väster. Själv tror och hoppas jag att han lyckas. Har svår att se om någon annan ska kunna lyckas vinna något med världes mest överskattade landslag.
Transferfönstrets stora vinnare måste ändå Spurs ses som, de lyckades i elfte timmen knipa åt sig Van der Vart från Real. En spelare som gärna sett i en snygg rödtröja istället.
I och med att fönstret stängde kom en av de meningslösa helger fylld av landskamper närmare. I Sverige skrivs det spaltmeter om en viss anfallare från Rosengård. Precis som vanligt. För oss med intresse för riktig fotboll vänds blickarna mot de brittiska öarna och de tre lejonen. Cappelo har efter Englands fiaskoartade Vm en hel del att styra med, dels ska han vinna över spelarna igen. Dels ska han få hemma opinonen att tro på honom. Två saker som inte är helt enkla på öriket i väster. Själv tror och hoppas jag att han lyckas. Har svår att se om någon annan ska kunna lyckas vinna något med världes mest överskattade landslag.
