En lekmans klagosång

Det sägs ofta att fotboll bara är sport. För oss som lever och dör för våra lag är sådana uttalanden ett skämt. Vi vet att fotbollen är så mycket mer än bara sport. Det är något att binda upp sin vardag kring, något att sätta sitt hopp till samt något att skylla på när det går dåligt. Det senare är något jag själv kan relatera till. Säsongen 09/10 kan gå till historien som den sämsta i mitt liv, i samma veva som allt är skit privat ser även Pool till att göra en av sina sämsta säsonger på väldigt väldigt länge. Nu inte sagt att mitt liv påverkar Pools prestationer eller tvärtom, men fotbollen är som sagt något man sätter sitt hopp till. Hade Pool gått och vunnit PL skulle säkert mitt humör varit på en helt annan nivå än det varit.

För utomstående kan allt jag skrivit säkerligen värka helt bakom flötet. För andra inbitna fotbollsföljare är det säkerligen bara ännu en fotboll/livet historia. Det har skrivits många böcker kring just det fenomenet, den mest kända är Fever Pitch av Nick Hornby. Genom hela boken får vi följa huvudkaraktärens liv beskrivet i små historier som alla på något sätt relaterar till fotboll.

Vi är många som kan komma ihåg viktiga stunder i våra liv tack vare fotboll. precis som Hornby skriver i sin bok. Vi är många som kopplar ihop liv och fotboll.  För utomstående är vi alla helt korkade. Personligen skulle mitt liv vara bra mycket mer torftigt utan fotbollen och passionen.

Pool och Dif må spela dåligt en säsong. Kärleken försvinner inte för det. I ett liv med snabba förändringar blir fotbollen något att hålla fast vid, något som aldrig överger en.