En lekmans klagosång

Läste precis att Mascherano vägrat följa med resten av laget till Manchester för att spela dagens match. För mig som vanlig dödlig är det helt ofattbart att någon som fått en sådan gåva eller talang att kunna leva på idrott kan bete sig som ett femårigt barn. Att framgång kan stiga personen så pass åt huvudet att man tror sig kunna göra precis som det passar bara för att klubben som man gått till vägrar sälja än för ett underpris. Att tro att man kan strejka sig till det man vill ha, utan någon som helst tanke på de supportrar som vecka in och vecka ut ser till att man får in feta pengar på sitt bankkonto.
Nu hävdar Mascherano att han vill lämna Pool pga personliga skäl, må så vara, men hur kan man gå till en klubb i ett land där man vet att t ex ens fru inte kommer trivas? Får man inga hjärnceller när man fått fotboll som talang? I bland kan man undra.
Jag blir uppriktigt förbannad av det här. Hade jag varit tränare skulle jag låtit Mascherano ruttna i B-laget tills det att hans kontrakt går ut om två år. Man beter sig fan inte hur som helst!