Alltid något att trösta sig med

Gårdagens match, dvs Wigan - Man Utd, slutade med bortaseger. Trotts lovande första 45 från Wigan. För oss som satt där hemma och höll tummarna och hoppades på ett mirakel var Tevez klack inte alls särskilt snygg, inte heller Carricks kanon upp i bortre krysset var något att jubla över. Snarare var dessa två händelser en utlösande faktor för misströstan och otrevliga kommentarer mot de personer som råkade befinna sig i rummet. Men det är väl så det går när man sätter sitt sista hopp till ett lag med blå-vit randiga tröjor. Nu krävs det ett matematiskt under samt sjuka prestationer från först Arslena och sen Hull för att vi ska ha en teoretisk möjlighet att snuva tygtöntarna på guldet.
Eftersom detta inte är det minsta troligt funderar jag på att någon gång under helgen vara lite nostalgisk och titta på CL-dvdn från 2005. Ni vet, den där magiska kvällen i Istanbul. Kvällen då jag svor så pass mycket att Anders skämdes över att vi satt vid samma bord, den kvällen då jag i vredesmod stormade ut från O´learys i halvtid för att 20 min senare komma instörtandes med andan i halsen bara för att bevittna den mest nervkittlande match jag sett.
Men vem vet, jag kanske bara nöjer mig med att gnälla över domslut och dåligt spel på internet istället.

För oss som inte riktigt gillar Utd och tycker de får domaren med sig i alla matcher var gårdagen en liten upprättelse. Å andra sidan var Styles inte särskilt bra åt någotdera håll. Det enda jag dock har att anmärka på är att Vidic borde bli ganska kraftigt avstängd i efterhand, att armbåga någon må vara hänt, att medvetet armbåga någon över halsen borde rendera i minst 5 matchers avstängning.

Som en liten bonus just denna afton får ni en länk till en väldigt rolig video.


Ikväll tittar jag på Leeds - Millwall, det blir nog kul...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0