Where once we watched the King Kenny play (and he could play)


"Fields of Anfield Road
Outside the Shankly Gates
I heard a Kopite calling
Shankly they have taken you away
But you left a great eleven
Before you went to heaven
Now it's glory round the Fields of Anfield Road.

All round the Fields of Anfield Road
Where once we watched the King Kenny play (and he could play)
We had Heighway on the wing
We had dreams and songs to sing
Of the glory round the Fields of Anfield Road

Outside the Paisley Gates
I heard a Kopite calling
Paisley they have taken you away
You led the great 11
Back in Rome in 77
And the Redmen they are still playing the same way
All round the Fields of Anfield Road
Where once we watched the King Kenny play (and he could play)
We had Heighway on the wing
We had dreams and songs to sing
Of the glory round the Fields of Anfield Road"

Break down the wall

Jag har länge förvånats över att united trots två-tre år utan ordentliga värvningar fortfarande är med och slåss om ligatiteln. Vad är det som gör att detta anonyma och rätt så stjärnfattiga lag fortfarande tuffar på som tåget? Det första som jag kommer att tänka på är att vinnarkulturen, som det så ofta pratas om i media, verkligen är insprängd i väggarna. Ingen av de som är i klubben ,förutom Sir Alex, har varit med om tiden innan klubben var ett storlag. Vinnarskallarna är staplade på hög och håller du inte måttet är din tid i klubben snabbt räknad.

Men man vinner inte titlar enbart på vilja, onekligen måste de spelare som idag huserar i united besitta vissa kvalitéer. Till skillnad mot det stjärngäng som runt 00 var världens bästa lag innehåller dagens trupp en brokig skara. Visst, man har fortfarande några storstjärnor i form av Rooney, Vidic och Ferdinand, men de två senare är på väg utför i karriären och hårtransplantatören har inte sett vass ut på flera år.



Hur tusan kan de ändå fortsätta vinna undrar ni då, ärligt så tänker jag detsamma. Senast man spelade hade laget ett innermittfält med Carrick och Giggs. Båda har vissa lysande egenskaper, MEN du ska inte kunna vinna en match mot Arsenal när ditt innermittfält består av en gubbe och en långbollskille.

Sir Alex har dock till skillnad mot t ex Pool gjort något smart, han har sett till att backlinjen fortsatt att vara en ointaglig mur. Successivt har en generationsväxling genomförts, ut har trotjänare som Wes Brown och John O´Shea försvunnit. In har han tagit talangfulla ungdomar och egna produkter. Det är också här jag finner nyckeln till att shitty inte kunnat segla iväg i ensam majestät. Precis som de sämre lagen gör har united väntat på sina lägen att få ställa om spelet snabbt, de har insett att det fattas en ordentlig playmaker på mittfältet och spelar därför utifrån de resurser som finns. Med två bra yttrar och en nickstark och snabb Welbeck på topp har omställningsspelet inte haft särskilt stora problem att fungera.

 

Om Sir Alex gäng ska fortsätta hänga med i toppen behövs det förstärkas, kanske inte nu i Januari men definitivt till sommaren. Det saknas ordentlig bredd på innermittfältet, något som illustreras väl av att trotjänaren Scholes avbrutit sin pension och åter snört på sig skorna. Målvakterna man förfogar över har inte lovat särskilt gott, dock kan nog De Gea växa in i kostymen om han inte knäcks av de inledande motgångarna. Backlinje och yttermittfält ser stabilt och bra ut, någon komplementspelare kan behövas då det bakom startspelarna är väldigt tunt. På forwardsidan har man god täckning men Rooney verkar inte lycklig och det är nog bäst om Sir Alex håller ögonen öppna på marknaden utifall det otänkbara skulle hända.


The show must go on

Mysteriet Liverpool fortsätter, vad är det som gör att vi inte kan prestera mot på pappret sämre motståndare? Majoriteten av matcher vi spelat mot sämre lag har slutat lika eller med uddamålsförlust, förmågan att göra mål verkar som bortblåst.

Vad har då Kung Kenny gjort annorlunda under hösten mot succévåren för ett år sedan? Som jag ser det är försäljningen av Raul Meireles en av nycklarna, den ojämne men allt som oftast briljanta portugisen lämnade ett större hål än väntat efter sig. Kostymen som spelfördelare var tänkt att fyllas av Charlie Adam, dock har inte den lynniga skotten lyckats med detta. Med en Steven Gerrard som varit långtidsskadad har saknaden av en kreatör blivit ännu mer påtaglig.

Inför säsongen köptes Downing och Henderson, båda var tänkta att starta på varsin kant och från dessa förse Carroll med fina inlägg. Downing var föregående säsongs bästa inläggsspelare och med detta i bagaget torde hans övergång ses som ett snilledrag. Tyvärr verkar den gode Stewart ha glömt bort hur man spelar fotboll för hans insatser har varit långt från godkända.

 

Spelare som inte lever upp till förväntningarna samt ett försvar som blandar och ger har lett till att Pool inlett 2012 med en rejäl krabbgång. Saken har inte blivit bättre av att Suarez inte kunde hålla sin mun stängd i senaste matchen mot united och därför drog på sig en åtta matcher lång avstängning för rasistiska påhopp. Så här står vi nu med en skadebenägen kreatör som sett sina bästa dagar, med nyinköpta spelare som kostat skjortan samt inte kan spela fotboll och med ett försvar som inte kan hålla tätt.

Vad finns det då att göra? För det första måste Kung Kenny och herr Comolli sluta värva britter. Att betala överbriser för spelare med bristande teknik och spelsinne till enorma överpriser kommer inte leda oss framåt. Att leta efter guldkornen utanför det brittiska imperiet har t ex lett till att Newcastle seglar högre än på länge trots att man under sommaren sålde sina stjärnor. Det är även den vägen jag anser att vi behöver gå, visst det behövs hjärta och lokal anknytning men det får inte komma till vilket pris som helst.

Nästa drag måste bli att bygga laget bakifrån, det kan låta helt idiotiskt med tanke på att jag nyss saknade offensiv. Men som det ser ut nu måste vi hitta tillbaka till tryggheten vi hade under Benitez,det  som b la gav oss en CL-titel. Utan ett stabilt försvar kan du inte anfalla, då lämnar du dig vidöppen för kontringar, något som de mindre lagen använder sig mycket av när de möter bättre motstånd.

När vi väl byggt upp ett deffenstivt spel som fungerar behöver ovan nämnda herrar sätta sig och fundera på vilken typ av anfall vi vill spela. Det är uppenbart för alla utom Kenny att långbollar på en targetspelare inte riktigt är tidens melodi, särskilt inte när targetspelaren är rätt dålig på just den typ av fotboll. Något som även behöver tillkomma är fart, i nuläget spelar vi någon sämre variant av italiensk gå-fotboll. Det håller inte i världens tempostarkaste liga.

 

Tyvärr tror jag att varken Kenny eller Comolli läser in blogg så vår kräftgång kommer nog fortsätta ett tag till.

 


Divide and conquer

Säsongen har passerat mitten, det är dags att komma med domar över de spelare som köptes in under sommaren.

 

  • Stewart Downing, 28. Den vindsnabbe, tekniska vänsteryttern anslöt till klubben efter att han haft en av sina bästa säsonger i karriären. Övergångssumman var nätta 20 miljoner pund, något som fick flera att höja på ögonbrynen, den gode Downing har nämligen aldrig varit en jämt presterande spelare. Efter 6 månader på både vänster och höger kanten kan vi konstatera att vi inte fått valuta för pengarna. Downing har gått från att göra 7 mål och 9 assist i ligan förra säsongen till att knappt få ha bollen.

 

  • Charlie Adam, 26. Blackpool var förra säsongens stora överraskning då man många gånger antingen knep poäng av storlagen eller var väldigt nära att göra det. Nyckeln till framgången var ofta Adam som med sin vänsterfot styrde spelet och stod för många avgörande passningar och mål. Han köptes i hård konkurrens av Pool för den ganska blyga summan 7,5 miljoner pund, ett pris som i efterhand känns mer än rimligt. Tänkt som en spelare som ska avlasta Gerrard i den kreativa uppbyggnadsfasen har Charlie fått spela långt bak i planen, antingen har positionen eller rollen inte riktigt passat. 6 månader in i säsongen framstår Charlie verkligen som en spelare som inte alls besitter de fotbollsmässiga kunskaper som en toppspelare behöver. Mediokra passningar blandas med idiot-tacklingar och uselt spel.

 

  • Jordan Henderson, 21. En av Englands mest lovande mittfältare var under fjolårssäsongen mycket tongivande i sin dåvarande klubb Sunderland. Pool öppnade plånboken och hostade upp nätta 16 miljoner pund för denna hyfsat oprövade yngling. Ansedd som en mycket kreativ och målfarlig offensiv mittfältare som helst spelare centralt bakom anfallaren anlände Henderson till klubben för att snabbt förpassas ut till högerkanten. En position som förvisso inte är helt ovan men inte den plats den den unge mannen kommer till sin rätt. Efter en mycket tveksam inledning av säsongen där positionsspelet inte alls stämt fick Henderson chansen att spela på mitten och vips stämde allt. Av våra nyförvärv är Jordan den som har störst chans att lyckas i sin nya klubb.

 

  • Craig Bellamy, 32. Den vindsnabbe walesaren gör sin andra sejour i klubben. Första turen för fyra säsonger sedan blandade och gavs det mycket, den andra som inleddes i somras har lovat mer. Med sin fart och sina kämpaglöd har han gett oss ett anfall som i sina bästa stunder till och med ser lovande ut. Det som talar mot Bellamy är att han inte direkt blir yngre.

 

  • José Enrique, 25. Även denna spelare kom till oss efter att ha gjort en succésäsong. Den spanske vänsterbacken är stabil bakåt och besitter goda offensiva kvalitéer, något som bidragit till att han har blivit hyllad i både engelsk och utländsk media som en av de bästa backarna i ligan. Av våra nyförvärv är denna spanjor den som utan tvekan lyckats bäst med att slå sig in i laget.

 

  • Sebastián Coates, 21. Stor och stabil mittbackstalang från Uruguay som inte riktigt testats ordentligt i den Europeiska fotbollen. Var med och vann Copa America som en av de viktiga kuggarna. Stor potential och tiden får utvisa om han kan blomma ut till en backklippa, något som Pool saknat senaste säsongerna.


RSS 2.0