The end is drawing near
Det har varit mycket snack och en del skriverier kring de summor som i sommar har bytt händer. Transfer-fönstret omsatte miljardbelopp och högst upp på toppen fann vi City, Pool och United. Det som fotbollssupportrar världen runt hängt upp sig på är de summor som lagts på nya spelare i de respektive lagen och framförallt var dessa pengar kommit från. City har spenderat mest, inget snack om saken. Man har plockat in världsstjärna efter världssjärna, truppen är nu så pass full av talang att inget lag i världen har bättre täckning på de olika positionerna på planen. United har gjort som vanligt och norpat guldkornen ur kakan som kallas PL, även de har lagt mycket pengar för att få det Sir Alex pekar på. Skillanden här är att United föregående säsong gick med miljardvinst. Pool å sin sida har värvat inte mindre än sju spelare för i runda slängar en miljard kronor.
Summorna som har bytt händer är löjliga, men frågan man kan ställa sig är var de kommer ifrån? Svaret är enkelt och väldigt tråkigt. Fotbollen har i många år varit påväg mot den punkt där vi befinner oss idag. Lag i olika länder och divisioner köps av multimiljardärer, anledningarna till köpen är många. Någon vill få sig själv att framstå i bättre dager, läs Abramovich, någon annan har älskat klubben länge, läs Mike Ashley, sen har vi det tredje alternativet, ägaren som ser en möjlighet att tjäna en hacka och inte drar sig för att låta klubben få skulder upp över öronen, läs Glazers.
Oavsett anledning har klubbarna blivit leksaker för rika personer som använder dem för att stilla sina egna begär.
Det som händer när dess pojkar köper sina leksaker är att de ritar om fotbollskartan. Lag som City, PSG, Chelsea, Malaga mfl blir plötsligt lag att räkna med när vi ska prata guldstrid. Dessa lag var allt som oftast skitgäng innan de hittade en suger daddy, de var lagen som kom topp 10 men inte gjorde mycket väsen av sig. Följden blir att lag som Arsenal och Tottenham, som faktiskt skött sin ekonomi och sakta men säkert jobbat sig uppåt i tabellen har fått ett obarmhärtigt uppvaknande i en värld där deras slit för att balansera böckerna inte är värt ett skit.
Leksaksproblematiken är hyfsat ny, den ekonimiska dopningen är det inte. I spanska ligan finns två lag som under lång tid vunnit stora fördeler mot sina konkurrenter genom att fuska med skulder. Jag pratar givetvis om Real och allas gullegris Barca.
Min poäng med den här oändliga utläggningen är enkel, det ekonomiska fusket inom fotbollen är inget nytt. Att vi nu förfasas över City o PSG är bara ännu ett tecken på att det är dags för fotbollen att vakna upp. I Tyskland har man jobbat hårt för att kunna visa upp svarta siffror i böckerna, något som övriga Europeiska ligor borde ta efter. Om inget händer kommer det hela sluta med att de största klubbarna i Europa bryter sig ur sitt inhemska ligasystem och bildar en ny superliga i stil med CL. Allt för att kunna göra större ekonomiska vinster som de sedan slussar vidare till pojkarna i bakgrunden. Jag bävar inför framtiden...
Summorna som har bytt händer är löjliga, men frågan man kan ställa sig är var de kommer ifrån? Svaret är enkelt och väldigt tråkigt. Fotbollen har i många år varit påväg mot den punkt där vi befinner oss idag. Lag i olika länder och divisioner köps av multimiljardärer, anledningarna till köpen är många. Någon vill få sig själv att framstå i bättre dager, läs Abramovich, någon annan har älskat klubben länge, läs Mike Ashley, sen har vi det tredje alternativet, ägaren som ser en möjlighet att tjäna en hacka och inte drar sig för att låta klubben få skulder upp över öronen, läs Glazers.
Oavsett anledning har klubbarna blivit leksaker för rika personer som använder dem för att stilla sina egna begär.
Det som händer när dess pojkar köper sina leksaker är att de ritar om fotbollskartan. Lag som City, PSG, Chelsea, Malaga mfl blir plötsligt lag att räkna med när vi ska prata guldstrid. Dessa lag var allt som oftast skitgäng innan de hittade en suger daddy, de var lagen som kom topp 10 men inte gjorde mycket väsen av sig. Följden blir att lag som Arsenal och Tottenham, som faktiskt skött sin ekonomi och sakta men säkert jobbat sig uppåt i tabellen har fått ett obarmhärtigt uppvaknande i en värld där deras slit för att balansera böckerna inte är värt ett skit.
Leksaksproblematiken är hyfsat ny, den ekonimiska dopningen är det inte. I spanska ligan finns två lag som under lång tid vunnit stora fördeler mot sina konkurrenter genom att fuska med skulder. Jag pratar givetvis om Real och allas gullegris Barca.
Min poäng med den här oändliga utläggningen är enkel, det ekonomiska fusket inom fotbollen är inget nytt. Att vi nu förfasas över City o PSG är bara ännu ett tecken på att det är dags för fotbollen att vakna upp. I Tyskland har man jobbat hårt för att kunna visa upp svarta siffror i böckerna, något som övriga Europeiska ligor borde ta efter. Om inget händer kommer det hela sluta med att de största klubbarna i Europa bryter sig ur sitt inhemska ligasystem och bildar en ny superliga i stil med CL. Allt för att kunna göra större ekonomiska vinster som de sedan slussar vidare till pojkarna i bakgrunden. Jag bävar inför framtiden...
When heros fall
Jag hatar transfer säsongen. Nu har Pool för andra gången på bara några år sålt den spelare i truppen som jag tyckt allra bäst om. Sommaren 09 såldes Alonso vilket medförde ett stort hål i mitt hjärta. Det hålet var dock bara tomt i ett år. Förra sommaren gjorde Pool en av de bästa köpen på många år, i alla fall om ni frågar mig, in i mitt liv sprang Raul Meireles. Tomrummet efter Alonso var som bortblåst och jag kände äntligen hopp igen.
I natt grävdes ett nytt, ännu djupare hål i mitt hjärta. Meireles, föregående säsongs bästa spelare såldes till Chelsea. Hur vår käre tränare och vår klubbledning så brutalt har kunnat tappa huvudet förstår jag inte. Att de besitter en sjuk övertro till brittiska spelare är inget nytt, men att sälja den ända kreatör som vi haft på innermittfältet är fan sinnesjukt!
Jag tänker nu bädda ner mig i soffan och tjura, inför säsongen hade jag hopp om CL spel nästa säsong. I natt såldes det hoppet till Chelsea. Fy fan!
I natt grävdes ett nytt, ännu djupare hål i mitt hjärta. Meireles, föregående säsongs bästa spelare såldes till Chelsea. Hur vår käre tränare och vår klubbledning så brutalt har kunnat tappa huvudet förstår jag inte. Att de besitter en sjuk övertro till brittiska spelare är inget nytt, men att sälja den ända kreatör som vi haft på innermittfältet är fan sinnesjukt!
Jag tänker nu bädda ner mig i soffan och tjura, inför säsongen hade jag hopp om CL spel nästa säsong. I natt såldes det hoppet till Chelsea. Fy fan!
