En lekmans klagosång

Kungen är åter vid rodret. Till en början såg det inte bättre ut än under Hodgson, vi förlorade mot skitlag som united och spelet såg rent ut sagt bedrövligt ut. Något har dock hänt. Steve Clarke finns numera vid Dalglishs sida, den taktiska uppställningen är ändrad, vi springer mer och passar snabbare. Spelare har försvunnit, de mest namnkunniga är Judas till chelski och Babel till Hoffenheim. För de pengarna har den gode Kenny investerat i VMs störste fuskare samt Newcastles monster till forward. Jag pratar givetvis om Suarez och Carrol. Efter helgens rättvisa seger över chelski ser jag med tillförsikt fram emot en vår som kan bjuda på både ett och två små mirakel. Inget är omöjligt under Kung Kenny.

Fields of Anfield Road

Slå det här united, arslena och chelski. Ni har inte en chans.

31e Januari gjorde fernando Judas torres det otänkbara. Han lämnade oss, klubben han påstod att han älskade, för att istället skriva på för engelska ligans kanske äckligaste klubb, chelski. Ännu en gång fick den moderna fotbollen en ny legoknekt till sin redan stora samling av hjärt- och själlösa små horor. Judas har i efterhand motiverat sitt beslut att lämna Pool med brutna löften och besvikelser över försäljningarna av Mascherano och Alonso. Dessa faktrorer ursäktar dock inte ens lite sveket i att gå till en av våra största rivaler. Som bensin på elden har den gode Judas i sin biografi svurit att aldrig lämna oss för ett annat lag i England. Nu ska jag inte ödsla mer tid på att bespotta Judas utan istället se det positiva i att vi sålt en spelare som var ur form och ur fas för överprister 520 miljoner kronor. Att han helt tappat stinget bevisades i söndagens match mot Pool, en match där Judas var i stort sett osynlig och fick se sitt nya lag förlora med ett rättvist 1-0. Tack för den.

"18 titlar, 5 europeiska cup guld, och Chelsea ska föreställa en större klubb?"
Fuck off Chelsea FC, you aint got no history!